Idag fyller Hasan, en av pojkarna som bor på vår gård, 13 år. Det bestämde vi oss för att fira genom att anordna ett stort kalas och bjuda på kladdkaka och tacos. Vi bar ut våra bord och stolar till gårdsplanen och dukade upp fint med ballonger och blev sammanlagt ett tjugotal personer där inga förutom vi svenskar hade smakat på tacos tidigare. Trots att det var lite knepigt att få ihop alla ”ingredieser” till tacos så tycker jag att vi lyckades bra, det smakade precis som det alltid gör hemma. Tortillabröden blev istället chapatibröd som Nakunda hjälpte oss att steka och de färdigblandade kryddpåsarna blev istället kummin och paprika/chili kryddor men annars så lyckades vi få tag på allt och de flesta tyckte att tacosen var jättegod, lite tveksammare var det med kladdkakan. De flesta av barnen åt upp glassen som var till men inte själva kakan.

Sedan fortsatte kalaset med mängder av popcorn och Ahlgrens Bilar (som var såååå gott!) och tanzaniansk musik och massa dans.

(Den här bilden är inte från idag utan för några veckor sedan men det är i alla fall Hasan, glad som alltid)

I födelsedagaspresent fick Hasan en Manchester United tröja eftersom han älskar fotboll och helst av allt skulle vilja bli professionell fotbollsspelare eller pilot när han blir stor. Han blev så himla glad för presenten och nog lite överväldigad av att få så mycket uppmärksamhet också. Födelsedagar är inte direkt något som man firar här nere – under de senaste åren har det blivit lite vanligare eller populärare, kalla det vad du vill, av influenser från västvärlden. Men eftersom Hasan är ett ”orphan” och hamnade där han bor nu tack vare att Collins (som är SWIWSCO’s grundare) adopterade honom och tre andra pojkar så har födelsedagar aldrig varit särskilt viktigt eller något att bry sig om så det kändes kul att kunna ge honom det här..

Nu ska jag snart gå och lägga mig, är helt slut trots att jag inte gjort något speciellt idag. Men imorgon ska vi åka iväg på en dagsutflykt till Maji Moto – varma källor, en bit utanför Moshi, så det gäller väl att ladda batterierna.

Minns ni den här bilden som jag postade efter första natten här? Varje morgon i tre veckor framåt vaknade jag upp med över 30 nya ”myggbett” över hela kroppen och jag kunde inte förstå vad jag gjorde för fel med myggnätet på natten, min rumskamrat fick ju inga alls. Det spelade ingen roll att jag gick runt med långbyxor och tjocktröjor från klockan fyra på eftermiddagen eller dränkte mig i myggmedel, jag fick bett ändå. 

Tillslut nådde jag liksom till bristningsgränsen. Jag höll på att bli tokig och orkade inte mer bett. Dom var för många och för stora och kliade alldeles för mycket och jag kände bara för åka hem för att slippa dom. Men så kom Elin och Miriam till huset och efter att de haft problem med vägglöss i deras lägenhet hemma i Sverige hela sommaren så kände de igen problemet.. Det var inte myggbett jag hade utan bett från vägglöss..

Jag fick låna den här impregnerade träbiten av Elin att ha i sängen och det blev min räddning. Från att fått 30+ bett varje natt så har jag i över en veckas tid fått max fem nya bett per natt. Det plus att jag drog ut sängen från väggen och gjorde ”vägglusfällor” så som att tejpa säng benen med den klistriga sidan utåt för att lössen skulle fastna i klistret etc. I tisdags var de här och sprayade hela huset med någon form av insektsgift, inte för att jag tror att de egentligen visste vad de sysslade med men ändå.

Efter att första chocken lagt sig så var ändå första instinkten att jag ville raka av mig håret och bränna alla mina kläder. Allt för att inte riskera att ta med mig det hem till Sverige. Herregud de där hemma ville ju inte ens ha hem mig med alla äckliga parasiter jag skulle kunna dra med mig i resväskan.

Men efter att ha gjort en del googlande och pratat med proffsen här nere så har jag lugnat ner mig. Det är egentligen inte såååå himla farligt. Lössen dör i 50 plusgrader eller några minusgrader så när jag kommer hem så är det bara att köra mängder med 60-tvättar och det som inte går att tvätta får hamna i frysen några dygn. Vad gäller resväskan så hoppas jag bara att det är riktigt kallt när jag kommer hem (men hallå, det är den 22 november, mitt i allt pepparkaksbak och prep för jul. Det borde vara kallt ute då annars är det något fel) så att jag kan lämna resväskan ute ett tag.

Det här kommer lösa sig, nu är jag inte alls orolig eller äcklad. Jag är inte lika bortskämd eller petig längre, en av alla de fördelar den här resan gett mig..

… Från igår! Igår hängde vi på Impala Hotel nästan hela dagen, umgicks lite med den här katten som vägrade flytta på sig och som påminde om en liten filur där hemma (enbart på att båda är katter och för att båda brukar lägga sig på olägliga ställen) och förbättrade solbrännan. Vilket är väldigt bra eftersom jag nu har en grundfärg att förlita mig på och ett hotell på Zanzibar som väntar på mig sista veckan innan jag åker hem! Så skönt att ha något att se framemot och så skönt med riktig solsemester och att få lite färg innan jag kommer hem till kalla Sverige igen. Nu kommer folk förhoppningsvis se att jag spenderat nästan tre månader i Afrika. 😉

På kvällen åkte vi in till Moshi för att äta på IndoItaliano och fick då på allvar uppleva det där Hakuna Matata fenomenet. Vi fick vår middag halv 11 på kvällen och efter att ha väntat i två timmar.. Men jag åt en chokladkaka till efterrätt som var to die for så det var värt det.