… Innan Kilimanjaro! Nu blir det nog inga fler inlägg förrän på måndag kväll eller så. Jag känner att det inte är någon idé att skriva något imorgon bitti, det känns bara som ett stressmoment att göra det samtidigt som jag kommer ha tusen andra saker att tänka på då. Speciellt eftersom jag ändå inte kommer ha något mer att tillägga mer än att jag antagligen är ännu mer nervös då än vad jag är nu. Sedan så bör det på de flesta ställen finnas mottagning på berget (som till exempel på toppen, fatta vad coolt att kunna ringa hem när man står på Afrikas högsta punkt?) men hur det är med internet vet jag inte så jag vågar inte lova att jag kommer uppdatera något. Så anta att jag inte kommer göra det.
Nu sitter jag här i soffan och har precis njutit av min sista dusch. Det kommer jag inte få möjlighet till att göra igen förrän nästa vecka så det var jätteskönt, trots att vattnet var kallt. Nästan allt är packat med och allt känns så surrealistiskt. Idag fick jag också träffa Ida och min guide Gaston, personerna som jag ska få dela det här äventyret med (sedan så kommer det även vara med en kock och porters med men de här personerna är de jg kommer umgås mest med). De var jättetrevliga båda två och det känns som att vi alla var på samma sida med vad vi ville få ut av den här trekken. Så det känns jättebra.
Just nu har jag så mycket blandade känslor. Jag är nervös men samtidigt lugn, trött men samtidigt jättepigg och är taggad samtidigt som jag undrar vad tusan det är jag egentligen gett mig in på. Men det ska bli jättekul och jag är så glad över att jag vågar mig på det här, oavsett om jag når toppen eller inte. Men ni kan väl tänka på mig? Och skicka all styrka och energi ni bara kan? Det hade känts skönt om ni gjorde det…