Idag var sista dagen på St. Joseph och det gör ont i hjärtat. Jag kommer sakna det här stället, verkligen. Det känns jättekonstigt att det redan är över, tiden har gått så ruskigt fort och jag känner mig egentligen inte alls redo att åka hem.
Även om sista dagen inte innehöll några förlossningar så har den inte varit händelselös. Det var en kvinna som svimmade inne på avdelningen på grund av att hennes livmoder inte dragit ihop sig efter förlossningen och hon förlorade väldigt mycket blod och höll på att få en chock. Så medans läkaren och barnmorskan tryckte i henne läkemedel och försökte få ut så mycket koagulerat blod som möjligt fick jag springa iväg till apoteket på sjukhuset och hämta Ringer, och eftersom jag är mzungo så fick jag hjälp snabbare än de andra i kön. Kvinnan började tillslut må bättre men trots att det inte var någon rolig händelse så var det otroligt spännande att få vara med om.
Igår fick jag dessutom assistera under en förlossning och resultatet blev den här tjejen på 3240 gram! Så himla fin!
Gissa om jag kommer sakna att få umgås med sådana här varelser hela dagarna! Men om typ sju år så kommer jag kunna förlösa och jobba med dom på riktigt, så avskräckt har jag inte blivit än, i alla fall inte när det gäller att bli barnmorska. Vad gäller att få egna barn så har det varierat kraftigt från dag till dag, beroende på hur den senaste förlossningen jag var med på var.
Nu ska jag fortsätta packa inför Zanzibar. Jag åker ju imorgon! En veckas sol och bad – vem av er hemma i kalla, regniga och mörka Sverige skulle egentligen tacka nej till det? 😉
