Idag fick jag vara med på min första förlossning! Det var otroligt fräckt att få se och resultatet blev en liten flicka på 3200 gram! Till er som undrar så kan jag berätta att jag inte alls kände mig svimfärdig då, inte ens när moderkakan kom ut (jag kan ju ha kollat mer på bebisen vid det tillfället men ändå) – däremot så hade jag varit väldigt nära på att göra det tidigare under dagen då jag skulle få lära mig hur man känner hur öppen en kvinna är. Inget fel i det, det var ju inte något äckligt eller så men ja då var det nära.. Vi slog ju vad om vilken dag jag skulle svimma på hemma innan jag åkte och jag har för mig att det var pappa som satsade på den tredje dagen så även om jag tekniskt sätt inte svimmade så tror jag att han får ta hem priset. 😉

En annan sak som jag har observerat när det ģäller barnafödandet här nere bortsett från att männen aldrig är med är att kvinnorna ofta inte vill ha sina barn på bröstet direkt efter födseln. Istället så torkas barnen av och läggs i kuvöser där de får ligga i några timmar tills mamman hunnit vila en stund. Även om det är bra när barn skriker så svider det i hjärtat varje gång de ligger i kuvöserna och gråter helt ensamma. Och det känns fel av mig att plocka upp dom också eftersom ingen annan i personalen gör det, det är ju så det är här nere.