Jag klarade det! Jag klarade det faktiskt. Så det så. Här har ni alla ni som tvivlat på mig när jag berättat för er att min största dröm var att nå toppen av Kilimanjaro, för alla de gånger ni sagt, och tänkt, att jag aldrig kommer klara av det. Och här är en stor käftsmäll till mig själv också för alla de gånger jag tvivlat på mig själv. Tvivla aldrig på dig själv igen, aldrig någonsin, för det kan faktiskt hända att du klarar det..

Jag är väldigt trött och uttorkad just nu, men jag lever. Och det är jag otroligt tacksam för eftersom antalet gånger jag ville lägga mig ner på marken och dö uppe på berget kom upp i ett skrämmande stort antal. Men tanken på att jag faktiskt varit på toppen väger upp allt det jobbiga och jag är säker på att det snart kommer vara glömt. Men att jag varit på toppen känns fortfarande overkligt eller som att jag bara drömt det. Men så är det kanske alltid? Det kanske går upp för mig snart?

Jag ska försöka att berätta allt jag kan om mitt äventyr för er men inte idag. Förhoppningsvis inom de närmaste dagarna, men jag lovar inget. Just nu måste jag bara ladda batterierna, både bokstavligt och bildligt talat, inför torsdag då nästa äventyr börjar – fyra dagars safari. Jag vill ge den här resan en rättvis bild och då får det ta den tid det tar. Men en sak är säker, det här är det bästa jag varit med om!